-sweetdi-

Är nu på väg hem och magen skriker efter mat och jag är skit trött. 

Fan va dålig jag är !!!!

Jobbade 10-18:30 mån-fre och 10-15 på lördagen så igår var jag helt slut och idag är jag på det igen. 

Denna vecka blir inte lika tung för då jobbar jag mina ordinarie tider. 

Helgen bestod av att umgås med vänner och dricka vin vilket har varit väldans trevligt. Igår var det även en utflykt till Barakaby för att hitta jacka till Jocke men det gick inte så bra så vi åkte hem igen och jag började min stor städning. 

Denna vecka har jag inget inplanerat blir väl att fortsätta hemma och vem vet kanske någon vardagslyx dyker upp som en bio eller fika kanske.. 

Puss på er... 

Dagen har känts jätte lång och det har varit fullt ös medvetslös på jobbet. 

Nu ska jag hem, hämta bilen och hämta mina barn som är hos deras farmor då vi båda jobbar sent idag. 

Ska bli skönt att få komma hem slänga sig i soffan med en varm kopp te. 

Idag lämnade jag Lilleman för första gången på dagis för att sedan gå till tåget och åka och jobba. 

Jätte konstig känsla 

Igår hoppade ju min man fallskärm och det gick ju bra och han överlevde men nu har min kära son fått för sig att han ska hoppa för det är visst ingen åldergräns utan det beror på längden om man får hoppa, så ja han är ju 140cm så när han fyller 10 år önskar han sig att hoppa fallskärm. 

Hur ställer man sig som förälder till den önskan ? 

Ha en fantastisk måndag... 

När han fyllde 30 år fick han som present från mig och några till att hoppa fallskärm och imorgon bär det av. 

Kan säga att jag är mer nervös än vad han är. 

Det är ju bara att hoppas att allt går som det ska. 

Har haft min vän Jessica med barn här på middag och sedan kom svägerskan förbi på ett glas vin och idol. 

Nu har alla gått och jag sitter i soffan och försöker tagga till för att jobba imorgon, har som sagt legat sjuk hela veckan så man kan ju tro att man blivit folkskygg...

Hoppas ni andra haft en härlig fredagskväll...

Nu är jag både orolig och stressad då Linnea ska vara i stallet o 30 min. 

Få väl klä på Max och gå till skolan och hoppas på att jag hittar dom 

Jag känner att jag måste få ta en pause från föräldrarskapet. 

Är så less på all morgon och kvällsbråk och där i mellan jagar jag min ettåring tills jag knappt kan kippa efter luft. 

 

Varför måste de stora barnen bråka jämt, dom var fan alltid sams fran till dom blev sju och åtta år. 

Visst så klart dom bråkade men inte på samma sätt som nu, nu är dom hemska mot varandra. 

Dom skriker och slåss och det är inte ofta det en dag eller va fan en timme utan någon typ av tjafs. 

 

När jag själv tänker tillbaka på när jag var liten och så gärna ville ha en småsyskon tänker jag nu om, fy fan säger jag bara. Det var så skönt att bara få vara jag och ingen som lägger sig i eller försöker styra och ställa med mig. Jag tog hand om mig själv, eller ja min mamma tog hand om mig men jag hjälpte ju till...

 

 

Hur har ni det som syskon ?

Hur ser er situation ut idag går detta över eller kommer det för all tid att vara så här ? 

 

 

Så vad tycker ni om min nya design ? 

 

Tänkte att om jag fixar och trixar lite med den kanske jag börjar få sug på att uppdatera den igen..

 

 

 

Jocke och jag bestämde oss att vi inte skulle sova med varandra natten innan bröllopet så han och Kevin vår äldsta son sov hos Jockes bestman Patrik medan jag och mina tärnor Emmelie och Anna sov här med vår dotter Linnea och lilleman Max .

 

Jag kände inget speciellt dagen innan, jag var glad och exalterad. Fixade fötterna med min mamma på dagen och sedan på kvällen satt vi tjejer och Linnea och mös och firade med lite bubbel, visst jag var nervös och så men det var inget om man ska jämnföra med bröllopsmorgonen. 

 

Vaknade väldigt tidigt av att nerverna började krypa fram så jag klev upp för att börja dagen och försöka intala mig att idag ska jag gifta mig, 

Ingen var uppe utom jag och jag försökte verkligen att hitta lugnet men jag var inte lungt, inte änns i närheten. 

 

Rädslan av att allting kommer att gå fel, jag kommer att snubbla någongång under vigseln, maten kommer vara dålig och musiken kommer inte att fungera ältades i mitt huvud och magen vred sig mer än bara en gång. 

 

Paniken av att inte vakna och känna den största lyckan i världen gjorde mig nervös, men jag var inte nervös eller tvekade inte på att jag ville gifta mig utan tanken på att alla dessa människor som skulle stirra på mig gjorde mig illamående och jag kunde knappt andas.

Känslan som var inom mig var precis som om att gå till skolan och behöva hålla en föreläsning inför 100 skolkamrater och jag tycket det var jobbigt att läsa högt inför min klass på högst kanske 20 personer.

 

Iallafall tillslut vaknade lilleman och då fick jag iallafall sällskap och han väckte sä klart resten av huset med att slå klossar i golvet. 

 

Vi gjorde en brakfrukost så vi skulle hålla oss rediga under dagen och under frukosten ville jag dela med mig mina tärnors presenter som jag fixat till dom, och tanken där bakom var väl att jag kände att vi alla behövde lätta lite på trycket då vi alla är riktgt blödiga och jag ville visa dom hur mycket dom betydde för mig. 

 

Många tårar kom det och det var verkligen en jätte fin morgon och den hade varit lite mysigare om jag bara kunde släppt mina nerver. Mina stackars tärnor fick verkligen ta han om ett nervvrak.

 

Under frukosten kom även Frånk ( min frisör och vän) det var dags att sätta igång med håret. 

Lillemans barnvakt kom och hämtade honom och tog med sig Linnea som skulle till farmor under tiden vi gjorde oss iordning. 

 

Bubblet öppnades och alla började göra sig fina och när jag var klar med håret så var det dags för min bästavän/tärna Emmelie att fixa sminket. 

 

Tiden gick fort och det var dags att bege oss mot stället. Vi blev hämtade av min mamma och bonusfar, och jag måste verkligen tillägga att mina tärnor var ju redan helt färdiga medan jag åkte iväg i mjukiskläder för att sätta på mig klänningen på plats, men dom var så VACKRA så VACKRA att mitt självförtroende sattes på spel och jag ville också vara tärna på mitt egna bröllop för dom var så fina. 

 

I bilen var mina nerver verkligen på topp men nu var det för jag längtade till att få se min blivande man, min vackra blivande man. Ville bara ha honom vid mig för jag visste att så fort jag skulle få se honom så skulle allt kännas så ortoligt bra. 

 

Väl på plats blev det lite stressigt för fotografen hade redan kommit ( vi skulle fotas innan vigseln) så upp på övervåningen för att få in mig i klänningen och invänta herrsällskapet. 

 

Klänningen var på och det var dags att möta min blivande man. Mina tärnor gick först ner för trappen och när det var dags för mig så bulltade mitt hjärta till tusen.

Där stod han den vackraste mannen jag sett och hela jag smälte i hans ögon när han såg mig gå imot honom ner för trappen.

Det ögonblicket kommer jag aldrig att glömma, det kändes som om tiden stod still.

 

Nu var jag lugn nu hade jag honom vid min sida och det fanns inga problem i världen som kunde förstöra den lyckan jag kände just då..

 

Efter fotograferingen så var det dags att invänta gästerna och min far som skulle leda mig fram till Jocke och när han kom upp till oss på övervåningen som väldens stiligaste pappa med kavaj och allt så stannade mitt hjärta. 

Jag har aldrig sett honom så ståtlig. 

 

Nu var det dags, dags att säga ja till den mannen som jag älskat nästan halva mitt liv. 

 

Musiken börjar spelas ( Utan dina andetag med Sanna Nilsen) och Jocke med sin Betsman, Kevin och prästen börjar gå ut mot trädgrården där alla gäster stod och efter kommer mina tärnor och Linnea.

Jag tittar på pappa och andas och kan inte förstå att nu händer det och min tidigare rädsla bara bara förvann och jag kan inte vänta med att få säga JA till min man. 

 

Vigsel gick jätte bra, lite fort bara och ja jag visste inte vilken hand ringarnan skulle sättas på vilket inte riktigt förvånade någon så lite komik och skratt blev det också mitt i allt. 

 

Vi tågade ut från trädgården upp mot huset där vi skulle skåla i bubbel och alla skulle ge sina gratulationer. Solen sken och allt vara bara så perfekt. 

 

När det var dags att sätta sig till bords så serverades det otroligt god mat och jätte fina tal hölls, dels av vår fantastiska son som t.o.m fick Jocke att fälla några tårar.

 

Efter maten hade serverats så fick vi en liten överaskning ute på altanen och det var att Jockes syster även min tärna skulle sjung för oss.

Hon sjöng Du är allt med Sonja Aldèn och tårarna bara rann, det var fantastiskt. Vi fick även leka skoleken som vår son gick igång på, han ställde nog de flesta frågorna.

 

Det finns många fina minnen från den dagen och efter tårtan serverades och vi dansade vår första dans som man och fru spenderade vi kvällen/ natten med våra fantastiska vänner och familj där vi dansade och partade tills det var dags att åka hem. 

 

Vi valde att sova hemma för att vid ett senare tillfälle kunna njuta av att fira vår dag själva, utan barn eller någon annat som kunde störa oss. Sedan tyckte jag att det var lite charmigt att åka hem och sova första natten som man och fru i vår säng och i vårt hem där vi ska bor och leva vårt liv ihop. 

 

Att allt blev så himla bra och fantastiskt vi kan nte annat än att tacka våra fantastiska vänner som agerade som både toastmaster, bestman,tärna och värdpar.

 

 

Dom gjorde ett fantastisk jobb och vi kommer vara dom evigt tacksamma över vad dom gjorde för oss.