Personligt...
Vill inte glömma bort min egen tid då den gjorde mig så gott men det känns som om jag inte räcker till, speciellt inte både till jobb och familj och hur då ska jag kunna räcka till mig själv?
Är det jag tänker för egoistiskt eller är det så att jag bara är förvirrad, vet varken in eller ut just nu och det gör mig irriterad...
Snäll hjälp kom med råd som det finns någon som kan ...
Puaa på er ..
//Di i ett väldigt personligt inlägg.
Gumman... det är en så svår balansgång. Jag har svårt att sätta mig in i, eftersom jag alltid är ensam. Men jag känner igen känslan, då jag så fort jag börjar dejta, får hybris på en gång eftersom jag känner mig "låst".
Din familj måste självklart komma först. Men inte på bekostnad av dig. Mår inte du bra, mår inte de bra. Jag tror att ni måste försöka mötas halvvägs. Som vi pratade om igår... du måste ge mer av dig i kvalitetstid. Var närvarande till man och barn när ni ses. Effektivisera dig.Behöver du jobba hemma (eller städa eller whatever).. avsätt en viss tid och se till att du gör det på den tiden, för att sedan kunna ägna dig helhjärtat åt familjen. Eftersom du och J även har varannan vecka, så kan ni gott avsätta dagar, då bara ni umgås (utan att vänner kommer över). Ha er sdejtnight, antingen med barnvakt eller när de gått och lagt sig. Exempel är att inte äta med barnen och göra er egen middag senare, en lite mysigare variant. Plus varsin dag då ni har fritid med era respektive vänner. Behöver itne vara en helg, utan bara en dag för er att kunna lämna hemmet om ni vill. Det skulle bli tre dagar. Då har ni fyra dagar att välja om ni vill ha gemensamma vänner över eller bara ägna er åt vanlig vardag Du behöver inte publicera denna kommentar om den känns för privat. Och självklart har jag inget facit, tänkte som lite tips bara :) Love you