-sweetdi-

Jag känner att jag måste få ta en pause från föräldrarskapet. 

Är så less på all morgon och kvällsbråk och där i mellan jagar jag min ettåring tills jag knappt kan kippa efter luft. 

 

Varför måste de stora barnen bråka jämt, dom var fan alltid sams fran till dom blev sju och åtta år. 

Visst så klart dom bråkade men inte på samma sätt som nu, nu är dom hemska mot varandra. 

Dom skriker och slåss och det är inte ofta det en dag eller va fan en timme utan någon typ av tjafs. 

 

När jag själv tänker tillbaka på när jag var liten och så gärna ville ha en småsyskon tänker jag nu om, fy fan säger jag bara. Det var så skönt att bara få vara jag och ingen som lägger sig i eller försöker styra och ställa med mig. Jag tog hand om mig själv, eller ja min mamma tog hand om mig men jag hjälpte ju till...

 

 

Hur har ni det som syskon ?

Hur ser er situation ut idag går detta över eller kommer det för all tid att vara så här ?